Bambiieyes

Jag somnade snabbt igårkväll och sov iaf 30 min.. innan jag vaknade kallsvettig och skakandes...tårarna rann ner från ögonen över kinderna.. Jag såg honom i drömmen igen...Det jävla aset..Han som gjort mig så mycket ont.. De flesta vet nog vem jag menar.. Upplevet våldtäcken om o om igen i drömmen.. jag vaknar i drömmen och ser e mörk siluett som förr var min pojkvän..

Den spelas upp om och om igen..Känner precis hur ont det gjorde då när ja vaknade medans han höll på..Nu är han borta ur mitt liv.. Men dom jävla minnerna kommer tillbaka..upprepas om o om igen...
När ja vaknar upp ur drömmen i mitt mörka,tysta rum , i min säng i STHLM grips jag av samma panik varje gång
( det är som om drömmen jagar mig tills mitt hjärta slutar slå) jag slår vettskrämt up de rödgråtna ögonen och fumlar desperat i mörkret efter lampknappen brevid sängen..hoppas att allt bara var en dröm..
Jag lyckas i paniken med darrande fingrar slå på ljuset i mitt rum och luta mig mot väggen.. det var bara en mardröm igen...

Känslan att aldrig vara trygg någonstans med någon förtom just den personen som inte finns kvar...De studerna jag umgås med denna person är jag trygg, jag är inte orolig för någoning men så fort den personen inte är hos mig så kan jag aldrig slappna av..
Jag har inte lett ett leende(förutom med han) sen det blev slut... Inte ens hon som delar mitt hjärta med honom....min ögonsten, min älskade häst..Harmonie...Inte ens när hon busar och gör sig lustig ler jag.. Nåongång ger man ett falskt leende för att inte visa de riktiga känslorna, inte visa att man mår dåligt..

Mår bara dåligare och dåligare..jag gråter i ensamhet vågar inte sova,äter knappt..vad fan ska jag göra?
Allt är bara åt helvete..Inget går den väg jag vill...Han som räddade mig från han som fick mig att skära mig själv.. Nu har jag en vass kniv så långt inborrat som det bara kan bli i mitt hjärta... tror inte att det kommer gå att få ut det igen....